lördag 24 september 2011

Druvsnack och fikonspråk

Vilken är största jordbruksprodukten i Languedoc-Roussillon?

Vindruvan.

Dessa languedocianer! De tänker bara på att supa! Rödvin, vitvin, rosévin, de har inget annat i skallen!

Men det förekommer faktiskt att man äter vindruvor som de är, utan att dessförinnan fermentera dem och omvandla dem till rusdrycker.

På franska heter då druvan "raisin de table". Bordsdruva, till skillnad från druvan som blir till vin.
Mogna servantdruvor

Kan man göra vin av vilken vindruva som helst?

Nej. Den får inte bara för söt. Druvor man gör vin av är lite syrliga. Dessutom har de för mycket kärnor. De duger helt enkelt inte till att serveras som efterrätt eller för att ackompanjera camembert eller chèvre.

Det var en nyhet för mig: riktigt goda druvor äter man, det är de som är mindre goda man använder i vintillverkningen. Duger de inte till något annat så gör man vin av dem skulle man kunna säga om man spetsar till det lite... (och av det absoluta bottennappet gör man den utsökta spriten "grappa", som i Frankrike kallas "marc")

Man skiljer på dem till och med i ordvalet: "vendanges" betyder vinskörd, den är förresten i full gång nu i september. Men dessertdruvan skördas inte, den plockas. Det är skillnad. "Vendanger" och "cueillir", två verb för två olika sorters plockning.
(Förresten, nuförtiden skördas nästan alla vindruvor maskinellt, det är bara riktigt fina viner som görs på handplockade, förlåt handskördade druvor)

Sedan är det också så att utseendet har stor betydelse för druvan som vi konsumenter köper och ingen alls för den som skall krossas och pressas tills det blir vin av den. Ätdruvan måste se aptitlig ut och presenteras attraktivt.

Allt detta och mycker mer lärde jag mig idag av en jordbrukare vid namn David Ferrando.  Han driver Le Rocher des Fées, en liten jordbruk i Vendemian, en halvtimme från Montpellier, nio hektar mitt i den languedocianska ”garrigue”. Jag följde med en utflykt organiserad av Jean-Pierre, en ung kille med stort intresse för traktens produkter såsom ost, frukt, oliver och vin.  Ett superbt sätt att lära känna regionen på djupet, när man har fått för mycket av romerska och galliska kvarlämningar.

David, som bor där med fru och dotter, odlar inte bara druvor utan också fikon och oliver. Han höll ett lärt anförande om fikonträdet, dess kulturhistoria och biologi. Trädet lever i symbios med en insekt kallad "blastophage" (fikonstekel). Utan insekten, inga fikon.

Plockfärdigt fikon
Även vindruvan hade sin historia: den han odlar är av en särskild sort kallad Servant, som knappt odlas längre. Den är väldigt god och söt, som vi fick konstatera efter att ha fått plocka några klasar, men den har blivit utkonkurrerad av större och estetiskt mer tilltalande sorter. Utpumpade druvor, misstänker man, till skillnad från den helt naturligt odlade Servant.

Efter besöket fick vi provsmaka fikonen och flera olika sorters fikonmarmelad med ett glas torrt vitt vin, kanske inte det man helst skulle dricka till sötsaker men det gick ner ändå. Den som ville fick köpa av gårdens produkter. Annars kostade utflykten bara tre euros, inte mycket för en sån fin upplevelse. Vem som helst får delta i sådana här evenemang fast utbytet blir förstås magrare om man inte förstår franska.


lördag 17 september 2011

Cirkelfälten i Montady

Observanta bloggläsare har lagt märke till en detalj på en av bilderna tagna från Ensérunes oppidum: en märklig cirkelformation i fälten, liknande ett cykelhjul.




Så här ser det ut från himlen (eller från GoogleMaps, rättare).

Är detta något övernaturligt fenomen? Ett bevis på att marsmänniskor (kanske samma som skapade de röda kullarna i Lac de Salagou...) varit här?

Lugn, det finns en helt naturlig förklaring: cirkeln bildas av ett antal radiala irrigationskanaler. Här fanns förut ett kärr. 1270 började munkar bygga ett cirkelformat kanalsystem för att dränera kärret (kallad Étang de Montady) och kunna alltså odla fälten mellan kanalerna. Samfälligheten som underhåller kanalerna existerar än idag (!)

I Languedoc finns alltså inte bara konstgjorda sjöar utan även konstgjorda marker...

torsdag 15 september 2011

Ensérune

Nu har jag fyllt ett och ett halvt år, cirka, som naturaliserad languedocien. Jag har hunnit se en hel del av landskapet, framför allt koncentrerat på de östra delarna och särskilt Montpellier, där jag bor, med omgivande departementen Herault och Gard.


Jag har sett rätt mycket men det har hela tiden funnits luckor, ställen jag åkte förbi men inte hade tid att stanna och besöka ordentligt. Nu har jag fyllt igen några av dessa luckor: sjön i Salagou, industrikolonin Villeneuvette. Och så har turen kommit till:

L'Oppidum d'Ensérune!


tisdag 13 september 2011

Salagou

Le lac du Salagou, Salagousjön, är en konstgjord sjö nära Clermont l’Hérault. Den uppstod så sent som 1969, som följd av ändrade bevattningsplaner för jordbruket i området.




Jag hade länge hört talas om den som ett underbart utflyktsmål. ”Ja ja”, tänkte jag blaserat. ”Här finns inga riktiga sjöar. Här finns garrigue, vinodlingar så långt ögat når, storslagna havsvyer. Men sjöar?” En konstgjord sjö dessutom! Sjöar skall byggas av naturen, en konstgjord sjö är som en vedbrasa på video. Riktiga sjöar är Mälaren, Vättern, Flaten, allra minst.

söndag 11 september 2011

Le Pelardon

Häromdagen handlade det om tomater, nu har turen kommit till getosten. Igår besökte jag en getostproducent i Salagouområdet, 6 mil fr Montpellier. En energisk kvinna som ensam driver anläggningen (Le Mas Bousquet). Hon startade med två tomma händer, nu har hon händerna mer än fulla. Hon startade med tjugofem getter, nu är de sjuttiofem. Hon verkar klara sig bra, men mannen har kvar sitt jobb i stan, för säkerhetens skull.

 Vad var det ni ville veta om getosten som ni aldrig vågade fråga om?

torsdag 8 september 2011

Vallonbruket i Languedoc

Det finns en liten by utanför Clermont l'Hérault som heter Villeneuvette. "Lilla Nystaden". Icke att förväxla med Villeneuve, den staden som inte finns och som jag talade illa om härförleden.


Villeneuvette finns men det är inte längre vad den varit. Eftersom det varit en bostadsansamling runt en textilfabrik som upphört att existera. Ungefär som vallonbruken i Uppland, Sverige. Fabrilken tillverkade tyger för att exportera till sultanens Turkiet, på 1600-talet (tala om globalisering redan då) och den kom till ungefär samtidigt som Canal du Midi, som ett led i en allmän industriell upprustning av regionen, ledd som sig bör från Paris, närmare bestämt från Monsieur Colberts ministerium (Colbert var Louis XIV:s minister som hade hand om all byggnation och entreprenörskap i riket, extremt aktiv person). Fabriken var en "Manufacture royale", en kunglig fabrik alltså.

söndag 4 september 2011

Tomaterna anfaller!

Äntligen 4 september! En stor dag för alla tomatintresserade: det är nämligen idag som Den Årliga Tomatfestivalen äger rum!


Notera det i era agendor, email-kalendrar och smartphone-almanackor så att ni inte missar det nästa gång: fjärde september var dagen. Var? I Clapiers, alldeles intill Montpellier.