Det våras för Languedoc

Den 21 mars, på vårdagsjämningen, börjar officiellt våren  i Frankrike. Och i år har våren varit ovanligt punktlig: temperaturer på 18-19 grader på många håll, 17 här i Montpellier. En riktigt lyckad vårpremiär.

Romerska statyer, medeltida kyrkor, härliga ostar och viner i all ära men huvudanledningen för en nordbo att flytta hit är trots allt klimatet. En av de stora anledningarna i alla fall. En vår som kommer redan i mars, en vinter som mitt i januari tillåter en att sitta på en uteservering och till och med ta av sig rocken när solen ligger på som mest, sånt uppskattar man om man tillbringat större delen av sitt liv i Norden.

Man går miste om årstidernas växlingarna, visst, visst, men det är skönt att varje år kunna se vinter an och veta att det inte innebär istäckta gator, tjocka snötäcken, sena gryningar och alldeles för tidiga solnedgångar. Att gatorna och torgen ser ”normala” ut året om. Klimatet i Norden är revolutionärt, det är stora dramatiska omvälvningar, den som sett Stockholm i januari känner inte igen staden i juli. Så icke här: man får lägga till ett par lager kläder och ta på sig en mössa, det är allt.

Men: att vintrarna i Sydfrankrike skulle vara som svenska vårar stämmer inte. Nätterna är kalla. Sällan minusgrader, men termometern visar för det mesta 2-3 grader på nätterna. Yllemössa är m a o närmast obligatorisk på kvällarna. Det lustiga i Montpellier är hur snabbt kylan sätter in så fort solen gått ner. Man luras att ta av sig jackan men så fort solen försvinner, inom loppet av fem minuter, så börjar man frysa.

Nej, vill man ha vintrar som ser ut som vårar så är det bara Teneriffa som gäller. Men där finns å andra sidan inga medeltida byar eller konstmuseer…

P.S: bara för att jag skröt så tog våren slut plötsligt: nu skall det regna i två dagar, säger vädertjänsten La Meteo...

.

Gypsy jazz

En musikform som är rikt representerad i Languedoc är "le jazz manouche", alltså zigenarjazzen. "Manouche" är en rätt så sympatiskt term för "zigenare". Den mest kända "manouche" jazzmusikern var gitarristen Django Reinhardt, född i östfrankrike och som spelade otaliga låtar med Stephane Grappelli i fiol. Django spelade dessutom med bara ett par fingrar, de andra blev förstörda i en olycka. Har ni aldrig hört honom så hittar ni honom förstås på youtube.

 Det finns zigenare i hela Frankrike, ibland kallade "gens du voyage"
(resandefolket). I varje fransk stad finns, eller borde finnas, en tomt där de kan parkera sina husvagnar. Verkligheten är inte alls så romantisk som legenden, men så är fallet med zigenarna i de flesta länderna. "manouche" kallas de zigenare som levt i Frankrike i århundraden. "Romer" är en annan grupp, som kom till Frankrike under de senaste åren från Balkan i första hand.

 Hur som helst så är "jazz manouche" ett ovärderligt bidrag till fransk kultur. Det är lätt att höra den musiken i t ex Montpellier, där var och varannan kille som spelar gitarr soliga dagar på Peyrou-parken låter som en återfödd Django. Och det finns musikbarer där jazz manouche är ett stående inslag. En stad där det finns gamla zigenartraditioner är Les Saintes Maries de la Mer, i hjärtat av La Camargue. Där äger en festival rum varje år i julimånad, dit zigenare eller romer från hela Europa kommer.

 "Gypsy kings", som inte spelar jazz manouche, är även dem från regionen, från Perpignan närmare bestämt.